Jo, min mor sjunger i den Kravlösa Kören som egentligen bara är en ursäkt för gamla människor att få sjunga utan att skämmas...det värsta är att åhörarna skäms av att bara höra dom...däribland yours truly som var på ett av dessa framträdanden idag och led...HU säger jag bara! Fast det var kul att få träffa mormor lite vilket jag gör alldeles för sällan. Mormor är cool. 82 and going strong. Hon satt och diggade som en galning emellanåt. Farmor var också med fast henne träffar jag ofta eftersom hon bor på perfekt promenadavstånd.
Innan detta evenemang var jag i Vara och klippte mej. Hos en lärling. Vilket märks. hon råkade klippa av en liten tofs som rakt inte skulle klippas av och nu har jag en liten tott vid tinningen som står rakt ut och irriterar mej kollosalt, så kollosalt faktiskt att jag ska begära pengarna tillbaka...Eller ja..inte jag, jag är för feg...Pappa...Han är bra på sånt och får alltid som han vill...
Så...Om vi ska fortsätta bakåt i kronologisk ordning så måste ju nästa punkt vara att jag fick reda på en ganska otäck/romantisk sak som rör min gammelfarfar John, vilken jag aldrig träffade och här följer anledningen...Han tog tydligen livet av sej efter min gammelfarmor flyttade till hemmet eftersom han inte klarade att leva utan henne. Det var den romantiska delen, här kommer den otäcka...Han gjorde det med en bultpistol tillverkad för att slakta grisar! Han gjorde precis likadant på sej själv som med grisarna... Och min far, som var den som berättade det hela för mej förklarade för mej på sitt alltid lugna och väldigt accepterande sätt att "Han hade ju slaktat så många grisar i sin dag så det var väl det naturliga sättet för honom att ta livet av sej själv med, dessutom visste han ju precis hur han skulle göra..." Jo, det är väl sant...men ändå...och min stackars farmor som hittade honom...usch!
Hopp...Where do I go from there...
JO! Jag var hos farmor och hittade en våg och vågen visade att jag gått ner ytterligare 5 kilo (totalt 12) och gjorde mej mycket lycklig. Mindre lycklig var jag dock idag när byxorna kanade ner på arslet på ica...och jag menar verkligen kana ner...och jag hade ju massor med grejer i händerna så jag fick lugnt gå lite bredbent och se korkad ut...hmm...Det var förresten precis efter ica, efter jag hade dragit upp byxorna ordentligt, som jag hittade Bettans Julklapp och jag skriver det här bara för att jag vet att Bettan blir olidligt nyfiken...
Merry Lucia...eller nåt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar